En text

I våras skrev vi krönikor i skolan, men min blev lite mer som en debattinlägg och vips så blev den publicerad i både DN och ETC. Eller vips och vips, mamma hade tydligen skickat in den för hon tyckte den var bra och sen en dag fick hon ett mejl tillbaka om att den skulle bli publicerad. Det kändes ganska overkligt eftersom jag aldrig har sett något jag skrivit i en riktig tidining innan (inte för att jag fick det nu heller, pga säljs inte hos oss men på nätet i alla fall) och ETC är en av de bästa tidningarna jag vet. Men grejen var att det var så sjukt enkelt, för när jag frågade mamma efteråt hur hon hade gjort hade hon bara mejlat. Hon hade skrivit lite om vem jag var och vad texten handlat om och skickat med den och så svarade dem, gjorde lite ändringar och sedan publicerades den. Så har ni skrivit något som är lite aktuellt eller bara är fint, testa att skicka in det. Man kan ju skicka till Ponton också, tidningen består ju av saker folk har skickat in och lite mer åt det skönlitterära hållet än vanliga dagstidningar. Metromode har också startat en sida med Flora Wiström och Sandra Beijer i spetsen och om jag har fattat rätt ska man kunna skicka in lite allt möjligt dit, lite som en svensk version av Rookie. Metromode Creative heter det och här kan man läsa mer om det. Och här är en länk till texten jag skrev i ETC, kan inte hitta den på DN längre. 

Två nya

Har ni sett att Lisa Bjärbo har släppt en ny bok? Det har jag, och sedan jag först såg att hon började skriva på den har jag gått runt och tänkt och tänkt och tänkt på att läsa den. För den verkar ju hur bra som helst. Den heter Djupa Ro och såhär står det på förlagets sida: 

"Jonathan är död."
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. 

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?"

Vilket jag tycker är en väldigt lång beskrivning, men lite är ju ett utklipp och sen är väl den egentliga beskrivningen det som inte är kursiverat. Men det låter hur bra som helst tycker jag och är mycket pepp på att läsa, förhoppningsvis kanske den blir inhandlad på Bokmässan. Lisa Bjärbo skriver i alla fall mycket fint.

Omslagsbild: Djupa Ro

En annan bok som jag är sugen på är Clara Henrys Ja jag har mens, hurså? som ska släppas i dagarna. Jag har följt henne länge och tycker det är ballt att hon har skrivit en hel bok, tror det kan bli väldigt bra. Plus att mens är sådant som behöver pratas om och man kommer säkert lära sig något nytt. Här är beskrivningen av den, också snodd från förlagets hemsida. 

"Mens alltså. Vad är det egentligen? Och varför är det så pinsamt, att en gömmer tampongen i tröjärmen på väg till toaletten? Komikern och Youtube-fenomenet Clara Henry har svaren. För alla som väntar sin första mens, har fått mens eller har någon i sin närhet som klagar över denna fantastiska plåga, förklarar hon vad det innebär att ha en livmoder. 

Har du alltid undrat vad mens  är, varför det kan göra så fruktansvärt ont i magen eller varför det enda du vill göra ibland är att äta choklad och titta på söta kattvideor? Har du reagerat på hur tabubelagt det är att prata om något som hälften av jordens befolkning går igenom en gång i månaden under hela sitt fruktbara liv? Och framför allt: har du letat efter det bästa svaret till frågan ”har du mens eller?”

Det låter mycket bra och viktigt det med.

Ja jag har mens, hurså?

Det är höst nu

Här om dagen gjorde jag en ny spellista som fick det mycket kreativa namnet Det är höst nu, och eftersom det lär bli en höst fylld av läsning på bussen med det här i öronen tänkte jag dela med mig av den här. Och kanske lite för att jag tycker det är hur kul som helst att göra spellistor och känna ifall låtarna passar ihop och sådant där. Och ännu mer för att jag är sjuk och inte har någonting att göra, så fixade lite i Tapely för att fördriva tiden.
https://tapely.com/detarhostnu Här finns den om någon vill lyssna på den i Tapely, och om man inte har tapely är det världens bästa sida. Man kan fixa olika spellistor och lyssna på andras och allt är bara fint. Men jag gjorde t en spotify version också, för jag använder inte tapely på mobilen och det är där jag lyssnar mest. Så här är den om någon vill lyssna på den där, om nu någon överhuvudtaget vill lyssna på spellistan.