Recension: Legend

Författare: Marie Lu
Sidor: 291
 
Vad handlar boken om?
Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar.
Femtonåriga June är född i en elitfamilj i ett av Republikens rikaste distrikt, och hon får sin utbildning i Republikens högsta militära kretsar. Day, däremot, är född i slummen och är landets mest eftersökta brottsling. Men hans motiv är kanske inte så illasinnade som de verkar
June och Day är från två olika världar, och det finns ingen anledning till att deras vägar skulle korsas förrän den dag då Junes bror Metias mördas och Day blir huvudmisstänkt. Indragen i den ultimata katt-och-råtta-leken kämpar Day för sin familjs överlevnad, medan June söker hämnd för Metias död.
Men så upptäcker June och Day, i en chockartad vändning, sanningen om vad som har sammanfört dem. Och hur skrämmande långt deras hemland är berett att gå för att bevara sina hemligheter.
 
Vad tycker jag om boken?
Jag har på något sätt missat den stora hajpen kring Legend och läste den inte för än nu i sommar. Och nu i efterhand kan jag inte riktigt förstå varför jag inte har läst den tidigare, den fyller ju alla mina kriterier för en bok. Jag tycker att den var väldigt bra, jag kan vara lite svag för det här med fattig möter rik eller vad man ska säga. Inte är jag heller någon av de som har tröttnat på dystopier heller. 
Boken behöll spänningen hela vägen igenom och jag halvgillade June och Days förhållande. Det var gulligt men samtidigt var det ett sånt där man bara vill hoppa in i och berätta hur de ska göra. Också tyckte jag faktiskt att det var lite väl snabba vändningar ibland. Jag tyckte också att språket kunde bli lite dåligt ibland, lite väl enkelt eller hur man ska säga. Jag gillar när det blir lite komplicerat så man behöver tänka lite. På några ställen var den lite väl förutsägbar och det var som att Marie Lu hade läst handboken i hur man ska skriva en dystopi.
Men det var en läsvärd bok och jag vill verkligen veta fortsättningen.

Kommentera här: