Mockingjay teaser

Alldeles nyss såg jag teasern till Mockingjay, jag hade lyckats missa den, och jäklar vad sugen man blir på att se filmen. Det känns lite töntigt att de ska dela upp den i två delar, men om de vill göra så för att få det så bra som möjligt så får de väl göra det (även om det säkert bara är för att tjäna pengar). Man blir ju inte lite sugen på att läsa böckerna heller, tur att det är sommarlov.

Recension: När jag lät dig gå

Titel: När jag lät dig gå
Författare: Gayle Forman
Sidor: 300
 
Vad handlar boken om?
Mia är hyllad cellist och Adam har slagit igenom som rockstjärna.
Adam lever ett hårt liv i strålkastarljuset med en känd flickvän vid sin sida. Men han kan inte glömma Mia. Varför rann deras förhållande ut i sanden? Varför slutade hon höra av sig? För att han gav henne tillåtelse att lämna honom … bara hon inte släppte taget om livet… den där dagen när han vakade över henne på sjukhuset. Och hon låg i koma. Kunde hon verkligen höra honom då? Adam får ett dygn ensam i New York. Samma kväll ska Mia ge en konsert. Han smiter in och lyssnar. Efteråt blir han kallad till Mias loge…
 
Vad tycker jag om boken?
Jag har ju läst första delen av denna lilla serie (Om jag stannar) , och jag vet att jag tyckte att det blev lite för gulligt, lite för överdrivet bra på något sätt.
Men den här gav det hela en ny dimension, vilket jag tror kan bero på att det berättas ur Adams perspektiv. Innan tyckte jag att han verkade lite för perfekt och gullig, men efter det här kändes han verklig på riktigt. Det var också skrivet på ett bra sätt tycker jag, varannat kapitel var någonslags tillbakablick och varannat är i nutid. Jag tror att det gjorde att historien hölls spännande, för det var den faktiskt. Spännande. Man visste inte riktigt vad som skulle hända, varken med Mia eller Adam.
Den var även lättläst och det kändes ganska skönt, man behövde inte direkt lägga kraft på den. Jag gillade också att det fanns delar av Adams låttexter som inledning på vissa kapitel. Tror faktiskt jag gillade denna bättre än del ett.

Filmen med stort F

Jag har ju inte skrivit på några dagar som ni kanske har märkt, det beror på dels att jag har varit utan internet men sedan kände jag att jag var tvungen att sluta stressa så mycket och då hamnade väl den här lite i kläm. Men under tiden har jag i alla fall hunnit med att läsa massor med böcker och att gå på en förhandsvisning av Förr eller senare exploderar jag. Det var coolt.
Filmen var faktiskt ganska mycket som jag trodde, dock hade de kanske klippt bort lite väl mycket av viktiga delar kan jag tycka. Jag hade planerat att gå med några kompisar så fort som möjligt, och på onsdagen (den artonde) fungerade allt äntligen. När vi kom dit var vi i alla fall extremt taggade och vi råkade höra trailern från en annan av salongerna och vi började fangirla direkt, liksom på gränsen till att gråta fangirling. Men i alla fall, när filmen började var det verkligen helt knäpptyst i hela rummet, och alla var superspända. Jag kan nog säga att filmen levde upp till allas förväntningar. De har lyckats få med de stora väsentliga sakerna, men självklart blir det aldrig lika bra som boken. Det jag kände medan jag såg på filmen var att de skulle kunna hålla scenerna lite längre, allt gick lite väl fort så man hann aldrig börja gråta. Det kanske låter lite konstigt, men när man är så nära gråten att man precis ska börja, också klipper de bort bilden. Det blir lite snopet då. Sedan tycker jag också att det var väldigt lite andra människor än Hazel, Gus och Isaac i filmen, i boken har de ju andra vänner och Augustus före detta flickvän som man inte ens hör talas om i filmen. Jag blev väldigt glad över att Ansel lyckades spela Augustus så bra, för efter att jag hade sett trailern var jag rädd för att han skulle bli för pretentiös, men det tyckte jag inte när man fick se det i en helhet.
 
Men den är verkligen jättebra gjord och jag tycker inte att de hade kunnat gjort det bättre (eller jo, om de hade tagit med alla detaljer, men då hade den ju blivit fruktansvärt lång).