Filmen med stort F
Jag har ju inte skrivit på några dagar som ni kanske har märkt, det beror på dels att jag har varit utan internet men sedan kände jag att jag var tvungen att sluta stressa så mycket och då hamnade väl den här lite i kläm. Men under tiden har jag i alla fall hunnit med att läsa massor med böcker och att gå på en förhandsvisning av Förr eller senare exploderar jag. Det var coolt.
Filmen var faktiskt ganska mycket som jag trodde, dock hade de kanske klippt bort lite väl mycket av viktiga delar kan jag tycka. Jag hade planerat att gå med några kompisar så fort som möjligt, och på onsdagen (den artonde) fungerade allt äntligen. När vi kom dit var vi i alla fall extremt taggade och vi råkade höra trailern från en annan av salongerna och vi började fangirla direkt, liksom på gränsen till att gråta fangirling. Men i alla fall, när filmen började var det verkligen helt knäpptyst i hela rummet, och alla var superspända. Jag kan nog säga att filmen levde upp till allas förväntningar. De har lyckats få med de stora väsentliga sakerna, men självklart blir det aldrig lika bra som boken. Det jag kände medan jag såg på filmen var att de skulle kunna hålla scenerna lite längre, allt gick lite väl fort så man hann aldrig börja gråta. Det kanske låter lite konstigt, men när man är så nära gråten att man precis ska börja, också klipper de bort bilden. Det blir lite snopet då. Sedan tycker jag också att det var väldigt lite andra människor än Hazel, Gus och Isaac i filmen, i boken har de ju andra vänner och Augustus före detta flickvän som man inte ens hör talas om i filmen. Jag blev väldigt glad över att Ansel lyckades spela Augustus så bra, för efter att jag hade sett trailern var jag rädd för att han skulle bli för pretentiös, men det tyckte jag inte när man fick se det i en helhet.
