Recension: Eleanor & Park

Titel: Eleanor & Park
Författare: Rainbow Rowell
Sidor: 329
 
Vad handlar boken om?
Två ovanliga människor. En oemotståndlig kärlek...

Eleanor... Rött hår, fel kläder. Srod bredvid honom tills han vände på huvudet. Låg brevid honom precis innan han vaknade. Fick alla andra att verka gråare och tristare och totalt ointressanta.
 
Park... Han vet att jag kommer gilla en låt innan jag har hört den. Han skrattar innan jag kommer till slutklämmen. Det finns ett ställe på hans bröst, strax nedanför halsgropen, som gör att jag får lust att låta honom hålla upp dörrar för mig.
 
Vad tycker jag om boken?
Jag väntade mig en rosenröd kärlekshistoria, med bara massa överdrivet fina ord. Så var det inte. Den var långt ifrån en perfekt historia, det var mycket riktigt svåra och tunga delar. Eleanor har inte den lättaste bakgrunden och Park är inte den finaste killen. Detta gjorde boken mycket spännande i slutet och tog en vändning som jag inte var förberedd på.
Jag gillade den, absolut, samtidigt tyckte jag att det var jobbigt att läsa den. Allt förakt och hat kändes så verkligt. Man kan säga att jag gillade orden men inte historien så mycket. För åh, vad fina orden kunde vara ibland, och då menar jag inte bara fina som vackra, utan sådär fina så de träffar rakt i bröstet så man inte kan andas. Att de nämnde The Smiths efter femtio sidor gjorde allt ännu bättre. Jag älskar när författaren låter musiken spela sådan stor roll, för jag kan verkligen identifiera mig med den. Och jag tror det är det som har gjort att Eleanor & Park har blivit så känd. Alla kan åtminstone känna igen sig i någon av perspektiven, både som Park eller som Eleanor. 
 
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Den. Är. Underbar. På alla sätt. Om jag får säga vad jag tycker.

Svar: Jag är nog beredd att hålla med.
Emma Vidarsson

Kommentera här: