hundrabocker.blogg.se

Författare: Mats Jern

Sidor: 361

 

Tyvärr kan jag inte berätta var i Sverige vi är. Inte för någon. Inte ens för Karin, en tjej jag hängde lite med i Norrköping innan vi stack. Det finns alltid en risk att fel person hör, att man taggas på ett foto på Insta, någon skriver en rad på Facebook, sen är det kört. Vi har regler, morsan och jag, och den viktigaste av dom är att inte avslöja ett skit.

Otto och hans mamma är ständigt på flykt och hamnar i Ryda - en skitig håla mitt ute i ingenstans. Här finns bara skog och risiga original som bränner hemma. Och kyrkan förstås, som typ 99 % av samhällets invånare tillhör. Kanske är Ryda the place to hide om man har en mörk hemlighet? Synd bara att Otto inte är den enda som har något att dölja. Jävligt synd.

 

Jag vet inte, men den här boken föll mig inte direkt i smaken. Först och främst all namedropping hela tiden, alltså gud vad jag störde mig. Sedan tycker jag att det kändes som att hela boken gick lite väl snabbt och skiftade hela tiden i allt, och jag gillar lite utdragna, sega böcker med mycket beskrivningar och att man lär känna alla karaktärer mycket. Samtidigt gav det en väldig känsla, liksom den flyktiga känslan som jag kan tänka mig att man lever med om man är jagad. Men jag hade nog gillat den lite bättre om den var lite längre eller att den bara fokuserade på en grej, jag tycker att det var så himla mycket saker som hände hela tiden. Plus att jag inte gillade Otto, visst jag förstår att han var lite konstig men liksom nej bara. Den här boken passade alltså inte mig...