hundrabocker.blogg.se

Författare: Louis Lowry

Sidor: 214

 

Jonas är tolv år och ska precis ta klivet från barn till vuxen, då han ska få sin uppgift och sluta gå i skolan. Han är väldigt nervös inför vad som kommer bli hans uppgift för han har ingen aning om vad han vill eller vad han tror, inte som hans vänner som är nästan säkra på vad de kommer bli redan innan. De lever i ett samhälle där allt är perfekt, och är det inte perfekt skickas det till annorstädes. När Jonas väl får sin uppgift är det att bli minnesbevarare, något han inte ens visste fanns. Han träffar Givaren, som visar honom att det finns andra sätt att leva, och sakta börjar Jonas förstå att allt kanske inte går rätt till i samhället.

 

Mina åsikter går lite isär kring denna, först tyckte jag att den var superbra, men sedan när jag hade läst färdigt kändes den inte alls så bra. Världen var väldigt bra och tydligt uppbygd, direkt tänkte jag mig hur det skulle vara, inte som med vissa böcker då man har kvar bilden av verkligheten i bakhuvudet hela boken. Karaktärerna var också fina och välbeskrivna, och jag tror att en del av det beror på att det inte är så många. Jag vet inte riktigt vad det är som egentligen gör att jag inte gillar den, men jag tror att det korta slutet spelade stor roll. Jag gillar långa och utdragna så man verkligen känner hur spänningen byggs upp, och visst gjorde den det, men sen var det bara som poff också var den borta igen. Dock finns det tre böcker till i serien så det är väl skrivet så för att man ska vilja läsa de också. Och det vill jag, så jag ogillar den nog inte så mycket ändå.

Den visar väldigt tydligt på hur det är att leva i en skendemokrati där folket tror att de är med och bestämmer men egentligen är det inte så, och just politik är en ganska stor del i den, även om man kanske inte tänker på det under tiden man läser. När jag läste så kändes det lite som om den gjorde en väldigt försköning av USA och valfrihet, och det kändes inte heller helt rätt. Även om USA är helt okej, så kändes det som om det var så tydligt, att författaren ville visa hur mycket bättre det är en i en diktatur. Det blev konstigt i min hjärna liksom.

 

Men i alla fall, jag såg filmen här om dagen också, och jag tycker faktiskt att den var väldigt bra, om än lite väl olik boken. Det var typ inget som stämde överens med den, men om man bortser boken var filmen väldigt välgjord. Allt var svartvitt och det gav verkligen den där känslan om att inte få välja och att hela tiden vara styrd. Jag tycker att den var bra, och jag brukar inte gilla science fiction filmer :)