Recension:Den unga eliten

Författare: Marie Lu
Sidor: 306
 
Vad handlar boken om? 
Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.
Adelinas pappa tror att hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i The Dagger Society, en hemlig sekt inom Den unga Eliten som letar upp andra av sin egen sort innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de en person med krafter som de aldrig tidigare skådat
Adelina har egenskaper som inte hör till den här världen. Hon har ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att utplåna alla som vågar trotsa henne.
 
 
Vad tycker jag om boken? 
För det första: Vilken lång beskrivning/baksidetext? Den är ju nästan dubbelt så lång som de brukarvara och så mycket viktigt finns det väl inte? 
Länge har jag  undvikit att läsa denna boken eftersom Legend var så fruktansvärt bra och så, men nu kände jag ändå att det var dags. Och till en början var jag ganska besviken, men när den väl kom igång var den verkligen spännande. Genom hela boken tycker jag att spänningen håller i sig, trots att det egentligen inte händer något. 
Karaktärerna sticker inte ut speciellt mycket, mest av allt stördes jag mest på de flesta, de var så klagiga och osjälvständiga. Samtidigt  tycker jag att sådant kanske är lite dumt att klaga på, själva karaktärerna är inte dåligt skrivna, det är bara deras egenskaper som är störande. Säkert så är de skrivna för att man ska reagera på de och inte riktigt känna att det är som en kompis som man känner i vissa böcker. Det är också en grej. 
Det är kanske inte en sådan bok som jag skulle rekommendera till en massa människor, men det är ändå så att jag vill läsa fortsättningen.