Recension:Den unga eliten

Författare: Marie Lu
Sidor: 306
 
Vad handlar boken om? 
Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.
Adelinas pappa tror att hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i The Dagger Society, en hemlig sekt inom Den unga Eliten som letar upp andra av sin egen sort innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de en person med krafter som de aldrig tidigare skådat
Adelina har egenskaper som inte hör till den här världen. Hon har ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att utplåna alla som vågar trotsa henne.
 
 
Vad tycker jag om boken? 
För det första: Vilken lång beskrivning/baksidetext? Den är ju nästan dubbelt så lång som de brukarvara och så mycket viktigt finns det väl inte? 
Länge har jag  undvikit att läsa denna boken eftersom Legend var så fruktansvärt bra och så, men nu kände jag ändå att det var dags. Och till en början var jag ganska besviken, men när den väl kom igång var den verkligen spännande. Genom hela boken tycker jag att spänningen håller i sig, trots att det egentligen inte händer något. 
Karaktärerna sticker inte ut speciellt mycket, mest av allt stördes jag mest på de flesta, de var så klagiga och osjälvständiga. Samtidigt  tycker jag att sådant kanske är lite dumt att klaga på, själva karaktärerna är inte dåligt skrivna, det är bara deras egenskaper som är störande. Säkert så är de skrivna för att man ska reagera på de och inte riktigt känna att det är som en kompis som man känner i vissa böcker. Det är också en grej. 
Det är kanske inte en sådan bok som jag skulle rekommendera till en massa människor, men det är ändå så att jag vill läsa fortsättningen.
 
 

Recension: Summer series

Författare: Jenny Han 
Böcker i serien: Sommaren jag blev vacker, Ingen sommar utan dig, Sommar för evigt.
 
Vad handlar böckerna om?
Varensa sommar som Belly kan minnas har hon, hennes mamma och hennes bror åkt till sommarhuset i Cousins, där de har spenderat dagarna vid havet tillsammans med familjen Fisher. I Fisher familjen finns två bröder, och Belly är den som sticker ut. Hon är ju både tjej och två år yngre, ett jobbigt småbarn. Men hon har alltid sett upp till bröderna och velat vara med, så sommaren hon kommer dit och de börjar visa intresse blir en start på något hon bara kunnat drömma om.
 
Vad tycker jag om böckerna?
Dessa ingår nog i mitt rekord för sträckläsning, jag läste alla böcker på fem dagar och släppte de nästan inte en enda gång. Som tur var hade jag en bok med alla trei och extra tur att den var i pocket version för annars skulle nog ha alldeles för stora armmuskler vid det här laget. Så mysig! Och klysichg och typisk men ändå så bra! Plus att även om den är ganska typisk och så, så har Jenny Han lyckats få in feminismen och normbrytande på olika sätt. Kanske inte så att det är värt en applåd, men ändå är det tydligt och framför allt naturligt. Ibland kan jag känna att det blir lite krystat när författaren slänger in feminism,som om det var bara för att få uppmärksamhet. Men här kändes det äkta. 
Karaktärerna är varierande och lätt att fästa sig vid, samtidigt som det är lätt att bli förbannad och plötsligt byta sida. Det märks att Belly är yngre än de andra, och om jag skulle välja favoritkaraktär skulle det absolut inte bli henne. Hon är ju superegoistisk och tänker mest på sig själv hela tiden. Nej jag gillar Conrad bäst. 
Det är verkligen en perfekt sommarbok, alla böckerna utspelar sig nästan uteslutande under sommarn och är både lätta att läsa och förstå, det krävs inte så mycket tankar. Sen att man kan lista ut vad som kommer hända hur fort som helst tycker jag ändå väldans mycket om det. 

Recension: 8 saker du aldrig skulle våga

Författare: Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
Sidor: 244
 
Vad handlar boken om?
Jamila, Lisa, Vick och Kay. Ingen av dem har varit ihop med någon, ingen av dem har haft sex, knappt hånglat ens. På våren i nian bestämmer de sig för att ge varandra utmaningar, och utföra dem, oavsett hur omöjligt det känns. Första gången blir det mest bara pinsamt, som att köpa kondomer och att smyga in i killarnas omklädningsrum. Andra gången blir det desto värre.
 
Vad tycker jag om boken? 

Åtta saker du inte skulle våga känns som en typisk svensk bok,om det nu finns sådana. Det är den känslan jag får genom hela boken. Att den är svensk. Den gick fort och lätt att läsa, och var faktiskt lite barnsligare än vad jag trodde den skulle vara. Jag hade ändå förväntat mig att den skulle fungera för min ålder eftersom den ändå handlar om människor som är precis lika gamla som mig, men det tycker jag inte att den gör. Det känns mer som om den passar till de som är två-tre år yngre och längtar efter att bli äldre. 

Eftersom den byter berättare i varje kapitel får man veta hur de alla känner och tycker, men jag hade lite problem med det eftersom det blev lite väl ytligt hos alla. Annars brukar man hinna lära känna huvudkaraktären väldigt väl, men jag tycker inte riktigt att det blir så nu. Man kom aldrig nära någon istället. Men de hade lyckats väldigt bra med att ge allihopa varsin säregen berättarstil, jag blandade aldrig ihop de och behövde inte gå tillbaka för att kolla vem det var som det handlade om, som man ibland tvingas till när det är fyra olika berättare. 

Jag tycker att det är en väldigt rolig idé, att de skulle göra olika utmaningar så, och hade egentligen velat ha mer. Om den bara hade varit lite längre tror jag att den hade passat mig lite bättre. Då hade man liksom kommit närmre och lite mer inpå de olika personerna. Men det är alltid kul att läsa en bok av svenska författare.