hundrabocker.blogg.se

Titel: Om jag stannar

Författare: Gayle Forman

Sidor: 192

 

På ett ögonblick förändras allt. Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet på bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner.
I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv.
Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tillbakablickar och reflektioner över de människor hon ser i sjukhusets väntrum, lära känna hennes liv och hennes val.
Och nu står hon inför det svåraste valet av alla. Leva vidare med smärtan eller släppa taget?

 

Som ni kanske märkt var jag jätte taggad på att läsa denna. Och den var verkligen bra, en sådan där bok man bara tycker är jätte gosig. Det enda problemet jag hade var att den blev lite för dramatisk och romantisk, men jag har aldrig varit med att någon dör i en bilolycka så jag har ingen aning om hur det är egentligen. Sedan älskade jag Mia. Min igenkänningsfaktor var typ 1000%. Hon var väldigt musiknördig, plus att hon spelade cello, vilket jag också gör. Jag har aldrig läst en bok om någon annan som spelar cello och man blev så himla inspirerad och sugen på att spela hela tiden, och just musikdelen kändes väldigt bra och fin. Författaren har verkligen fått till känslan man får när man spelar. Man blir ett med cellon.

Jag gillar också hur karaktärerna var, man fick en sådan fin bild av dem och alla var väldigt verkliga, för mig i alla fall. Kampen de förde på sjukhuset och deras känslouttryck kändes äkta, frustration blandat med ilska och sorg. Den är ju skriven i en blandning av nutid med flashbacks, och detta tror jag gör att man känner som att man lär känna personerna lite djupare eftersom man får se flera sidor på en och samma gång liksom.

Den är absolut läsvärd, men trots att detta känns väldigt konstigt att säga, så tror jag att filmen kommer bli bättre än boken. Den känns som att den kommer göra sig väldigt bra som film och mycket är väldigt filmistiskt. Minuset med boken var att den var såpass kort, men jag tycker ändå att han har lyckats bra med en intressant, nytänkande historia.

 

Boken fick mig att tänka väldigt mycket, på vad som kommer hända när man dör, och vad man egentligen gör när någon dör. Många av mina släktingar har dött av sjukdomar, men det har aldrig varit så att man har behövt vaka och inte veta om personen kommer överleva.