Recension: Otopia
Författare: Per Nilsson (När jag hittade dikten insåg jag att jag aldrig skrev en recension om boken...)
Sidor: 229
Vad handlar boken om?
- En sak förstår jag inte. Du som bodde i paradiset, Miqi. Du som var med att bygga den nya världen. Vad gör du här då, alldeles ensam?
Miqi lever i Otopia, hon är med och bygger den nya världen. En rättvis värld utan egendom, utan pengar, utan våld och kriminalitet. Alla delar på det arbete som behöver göras, alla barn är allas. Och alla kan välja att dö utan lidande. Eftersom alla vet vad som ledde fram till de stora katastroferna som utplånade resten av mänskligheten, så förstår alla att man måste följa Reglerna. Men Miqi möter en hon inte borde möta. Och hon ställer de förbjudna frågorna: Finns det en mur runt paradiset? Och vad finns i så fall på andra sidan muren?
- En sak förstår jag inte. Du som bodde i paradiset, Miqi. Du som var med att bygga den nya världen. Vad gör du här då, alldeles ensam?
Miqi lever i Otopia, hon är med och bygger den nya världen. En rättvis värld utan egendom, utan pengar, utan våld och kriminalitet. Alla delar på det arbete som behöver göras, alla barn är allas. Och alla kan välja att dö utan lidande. Eftersom alla vet vad som ledde fram till de stora katastroferna som utplånade resten av mänskligheten, så förstår alla att man måste följa Reglerna. Men Miqi möter en hon inte borde möta. Och hon ställer de förbjudna frågorna: Finns det en mur runt paradiset? Och vad finns i så fall på andra sidan muren?
Vad tyckte jag om boken?
Jag älskar verkligen denna. Alltså älskar fast med stora bokstäver. Det är därför det är så konstigt att jag inte har recenserat den... När jag började läsa tyckte jag först att den var störande med sitt konstiga språk men när man kom en bit in och förstod den så blev den så bra. Det är så fint med ett sådant poetiskt språk och det blir så mycket mer direkt till en själv istället för att alla läser samma, om ni förstår vad jag menar? Man kan liksom tolka lite hur man vill samtidigt som den verkligen har en historia, men med så mycket symboliska saker.
Sen tycker jag att det är en väldigt intressant idé med jus denna dystopiversionen, att istället för att man lever i en framtid som är jättedålig, kan man faktiskt leva i en bra värld också. Fast allt var kanske inte så bra som de trodde...
Miqi var kanske lite störande men oftare blev jag chokad av hennes framfusighet. Det är något som man är ovan vid, det finns starka kvinnliga karaktärer men inte på detta sättet. Kvinnor som inte bryr sig om sex, för i denna framtiden är det inget tabubelagt.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga mer än att den är jättebra och att alla borde läsa den. Extra plus för svensk författare, det är alltid skoj.
