Recension: Lola and the boy next door
Författare: Stephanie Perkins
Sidor: 384
Vad handlar boken om?
Lola går på High School i San Fransisco där hon bor med hennes pappor. I hennes kvarter är hon känd för att ha spektakulära kostymer på sig. Hon lever ett ganska lugnt och perfekt liv tillsammans med sin pojkvän, som spelar i band och är fyra år äldre än henne. Allting är bra tills hon får tillbaka sina grannar, som hon helst aldrig skulle vilja se igen.
Vad tycker jag om boken?
Alltså åh, jag blir bara mer och mer kär i den här serien. Så sött också att Anna och St. Clair kommer in på ett hörn också, jag gillar verkligen författare som har med "gamla" karaktärer i nya böcker, även om huvudpersonerna byts. Själva böckerna är också väldigt fina, jag har de som är med stor text och de har lite annorlunda struktur, liksom varken glansig eller mjuk.
Det är fint att hon har två pappor och ingen lägger vikt vid det, jag tycker att det ibland kan bli lite "titta på mig jag har med hbtq personer i min bok, ser ni hur bra jag är??". Det tycker jag är synd eftersom det då pekas ut som något ovanligt istället för att bara få vara, så som det är i verkligheten.
Den känns väldigt verklig tycker jag, kanske lite överdrivet romantisk men annars är det som en berättelse som skulle kunna ha hänt. Boken är väl egentligen ganska förutsägbar, men den är fortfarande mysig och jag vill bara ha mer och mer. Lola är feminist och cool så plus för det. Alla människor känns som personer man har i sin närhet (förutom de drömmiga killarna dock...) och jag bara gillar det en massa.
