Recension: Berövad

Författare: Liz Coley
Sidor:303
 
Vad handlar boken om?
Angie förvinner plötsligt från ett scoutläger, men en dag är hon hemma igen. Det är tre år senare, men för henne känns det som att det har gått två dagar. Det enda som tyder på att hon har varit borta är ärren kring handlederna och benen och att polisen utreder hennes försvinnande. Boken handlar om tiden när hon direkt har kommit tillbaka, om hur mycket som förändras under tre år, men också om hur mycket som förblir det samma.
 
Vad tycker jag om boken?
Jag hade väldigt länge velat läsa den här boken så när jag väl hittade den på biblioteket blev jag väldigt glad. Men det höll inte i sig så länge. I början verkade allt frid och fröjd, men en bit in tyckte jag att det spårade ut mer och mer, plus att den var väldigt barnsligt, liksom naivt. Inte bara för att hon fortfarande kände sig tre år yngre än vad hon var utan mer själva språket och berättelsen. Det var så många olika historier som skulle vävas in, och jag tror att det var det som gjorde att jag tyckte att det blev lite tråkigt, det hade varit bättre om författaren hade fokuserat på en grej. Jag hade i alla fall gärna läst en berättelse om en tjej som skulle anpassa sig efter att ha varit kidnappad och inte kommit ihåg något, och en om hur tjejen skulle komma ihåg. Då hade jag nog gillat den mycket bättre. De flesta personer framstod enligt mig ganska bleka och jag fick inte riktigt grepp om någon, det tror jag också bidrog till att jag inte gillade den. Det värsta var dock att jag är så lättskrämd, så jag kunde typ inte sova efter den. Jag är ganska feg när det kommer till sånt(har liksom aldrig sett en skräckfilm...) och när det gäller böcker tycker jag att det är ännu värre, och speciellt med saker som kan hända på riktigt...
 
 

Kommentarer:

1 Amanda:

Vad tyckte du om slutet? Själv tyckte jag att det blev lite för mycket med branden och barnet och allt vad det nu var (har inte läst den på ett tag så minns inte exakt, men jag har för mig att jag tyckte det blev lite för dramatiskt)

Svar: Ja, jag vågade inte riktigt skriva något om det för ville inte spoila, men håller verkligen med. Jag fattade ingenting först, om det var något i hennes huvud eller på riktigt... Men det gjorde verkligen allt konstigt. Jag kan verkligen störa mig på sånt också.
Emma Vidarsson

Kommentera här: