Recension: Emma
Författare: Jane Austen
Sidor: 586
Vad handlar boken om?
Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: "Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen."
"Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!
"Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?
"Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!
"Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?
Vad tycker jag om boken?
Det var inte direkt en rolig bok att läsa, för det hände absolut noll saker mer än att någon blev tillsammans med någon och någon annan blev tillsammans med någon annan. Trots det ville man fortsätta läsa, för att se vad som egentligen görs och ifall Emmas alla olika par blir tillsammans eller inte. Jag läste den egentligen mest för att den var skriven av Jane Austen, och jag vill ju läsa mer klassiker, så varför inte... Alla personer var i alla fall väldigt välbeskrivna och historien flöt på bra med fint språk hela vägen. Det kändes nästan som om man verkligen var där, i artonhundratalets England. Men hon har verkligen lyckats med att skapa en hjältinna jag absolut inte gillar, jag störde mig hela tiden på henne. Fast hennes pappa var nästan värre, han gnällde och höll på hela tiden. Men det gav en lite äkthetskänsla, för ofta klagar vi ju mer än vad vi tänker på. Med äldre böcker tycker jag alltid att det blir en speciell känsla, som man oftast inte får i lite modernare, även om de kan vara minst lika bra. Det är som om det blir närvarande på ett annat sätt. Eller så inbillar jag mig bara för att jag tycker det är coolt med gamla grejor.
Allt som allt var det en bra bok, men jag vill inte läsa den igen.
