Recension: Sommarboken

Författare: Emylia Hall
Sidor 316
 
Vad handlar boken om?
Beth Lowe arbetar på ett konstgalleri i London. En dag får hon ett tjockt brev med posten - ett brev som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Där framgår nämligen att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död. I brevet finns också en bok med foton som mamman har gjort och döpt till Sommarboken.

Beth har under lång tid trängt undan sina barndomsupplevelser, men nu återvänder alla bitterljuva minnen. De förtrollande somrarna hos hennes bohemiska mamma i den lilla konstnärsstaden vid sjön i Ungern. Kontrasten mot det stillsamma livet hos pappa i England. Och den allra sista, fruktansvärda sommaren.
 
 
Vad tyckte jag om boken?
Från början var det en bok jag tyckte verkade jättetråkig och inte alls bra, men så tog mina böcker slut i Indien och då hade jag inte direkt något val... Plus att mamma gick runt och tjatade om hur bra den var hela tiden. De första 100 sidorna gick väldigt väldigt segt, men efter ett tag kom jag in i den och den var faktiskt väldigt mysig om än lite utdragen. Den utspelar sig egentligen bara under en eller två dagar, men med väldigt långa tillbaka blickar och de är de som man liksom läser. Det gör att man snabbt får veta mycket, samtidigt som man spänt får vänta på det absolut viktigaste i slutet. Därför vill jag fortsätta läsa, trots att det inte är en bok helt i min smak. Beskrivningarna var väldigt gestaltande och långa och det tycker jag är lite jobbigt, för det blev bara sådana hela tiden och det blev lite för mycket. Det var väl det enda stora minuset för i helheten så var det en väldigt lätt bok som var väldigt mysig. Jag hade nog inte plockat upp den om det inte var så att mamma läste den, men jag är glad att jag läste den trots allt. Den var fin

Kommentera här: